busy woman
De senaste dagarna har varit så sjukt fulla. Och det känns inte som att det kommer avta heller direkt. Det känns att man har börjat tvåan, helt enkelt.
För att vara ärlig, och det är jag ju, så är jag lite orolig för hur jag ska hinna allt. Det är klassproduktionen, Ung Vänster, elevrådet och pianolektioner, och sen samhällskunskap B och matte C som överkurs = jag går till sex tre dagar i veckan, förutom skoltidningen. Utöver det ska man göra läxor, träna och jobba, och helst försöka yoga ibland. Och sen fritid på det, dvs träffa kompisar och sova? När ska man hinna, undrar jag bara?
Men visst - allt det där är ju kul. Det är bara det att man ska få tid till det.
I måndags var det AIK-Hammarby på Råsunda. Och jag vet att jag skriver mycket om AIK, men vafan, dessa matcher är ju bland det bästa jag vet. AIK tar ledningen med 2-1 i åttiosjätte minuten, fyra minuter kvar alltså, och då tänkte man att nu jävlar så vinner vi. Men tror ni inte att de ?=)(Q#=%)/ Hammarby-fansen kastar in TRE smällare (eller vad det nu var raketer eller nåt, exploderade gjorde de i alla fall) på planen då, förbannade som de var. Det blir en rätt lång paus, medan polisen svärmar kring Hammarbys klack, domaren funderar på att avbryta matchen och vi AIK:are skriker oss hesa. Och vad gör Hammarbys lag? Jo, funderar på hur de ska bryta den negativa trenden de haft dittills i matchen - lägger upp en taktik. Och domarjäveln bryter inte matchen, så Hammarby kommer in - och gör mål.
Det kändes som vi hade förlorat fast det blev lika. Hammarby kommer förstås få böta för de där tre smällarna, men är det verkligen rätt taktik? AIK-fans kastade in grejer på planen sist det var derby, kan ju i ärlighetens namn tilläggas. Gör man det, tycker jag helt klart att det andra laget ska få straff. Eller att man dömer segern till det andra laget. Rakt av, bara. För dessa idioter som kastar in grejer på planen, de måste få se konkreta konsekvenser av sitt handlande, annars kommer det inte sluta.
För jag menar, vad bra, då ska jag också göra så nästa gång AIK ligger under med 2-1. Jag kastar in en smällare, matchen avbryts och laget kan prata med varandra och sin tränare och vips, så kommer vi in med nya fräscha ben och gör mål. Great.
Vidare så hade vi ingen teater idag, så jag, Sandra, Kristin och Magne pallrade oss bort till ÖB. På vägen kom vi på att det låg en second hand-affär där, så vi gick in och fyndade, kläder och möbler och skärp. På ÖB köpte jag och Sandra marmelad och bröd till vårat lilla matförråd i teatern. Nu ska här hamstras.
Förresten är det demonstration mot FRA den 16 september. Vi ses då.
skolstart
mm. boland igen. massa nedragningar. hårt slag att inte ha sovmorgon, måste jag säga.
speciellt bra klapppåkinden att vi, förstås, ska hälsa ettorna välkomna imorgon med teatrarnas fina traditioner. långdans kring skolan, sketcher, och så förstås den stora fina applåden när de kommer in. löööv it.
mitt schema är helt stört tomt. nästan inga lektioner nånstans känns det som. typ blankt blankt blankt sen ännu mer ledigt och sen bara, jaha, vill ni ha lite svenska, jamen okej här får ni en kort lektion så kan ni ta en dag ledig sen som en kompensation. nästan, iaf. men det lär väl ändras ungefär en biljard gånger, tills schemat ser ut som tvåornas, efter vad jag har hört, SKA göra = så svettigt att man knappt hinner sluta innan nästa lektion börjar.
hade saknat att se er.
Gympaskor
Jag ska, en gång i tiden som inte är alltför avlägsen, skriva ett blogginlägg som heter ungefär "Den dubbla bördan (eller: Varför Jag Faktiskt Rakar Mina Ben)", jag lovar. Men den gången har inte kommit ännu, tyvärr.
Idag har jag, intresseklubben antecknar, köpt ett par gympaskor. Det intressanta med det hela var följande:
Jag och Cajsa, min tio-åriga lillasyster, befinner oss i Kan-Knappt-Kallas-För-Stad Tierp, då en röd skylt hamnar i vårt blickfång. Just röda skyltar hamnar ofta i ens blickfång, och alldeles speciellt mycket om det står: "50% rea" på dem. Vi går givetvis in i den röda skyltens hemort - en skoaffär.
Atmosfären i denna skoaffär var - tyst. Tomt på kunder. Tyst. Svalt. Och tyst. Vi tittar lite på gympaskor, jag hinner nästan börja pröva innan expediten kommer fram. En man, cirka 35, alldaglig. Jag frågar efter ett tag om fler gympaskor - han pekar på en trappa. Vi går ner, och möter på vägen en man till, som skulle kunna vara den förstes bror - lika tystlåten, lika allvarligt utseende, samma sätt att granska en uppifrån och ner.
Därnere är det exakt likadant som uppe. En obehagskänsla börjar växa i mitt bröst. Jag river ner ett par skor, håller mig hela tiden nära trappan upp. Prövar dem snabbt, hör knappt vad Cajsa säger, håller koll på om det kommer ner någon. Av med skorna igen, på med de gamla, lyft upp väskan, glöm inte jackan, och sedan - uppför trappan.
Vi hade klarat oss. Ingen hade kommit ner och spärrat in oss i källaren, eller våldtagit oss, dödat oss. Säkra.
Vi betalade skorna och gick. De tittade surmulet efter oss.
Om ni fortfarande inte förstår det intressanta (och också om ni gör det men vill höra min synpunkt):
Det är värt att påpeka sådana här enkla exempel på hur det är att vara tjej idag. Rädsla. Offer. Vara på sin vakt.
Men också på hur det är att vara man. De här två expediterna, de skulle förmodligen aldrig våldta någon, eller döda någon, eller misshandla någon. Men kanske kände de också vilken fel situation det blev, kanske var det därför de inte kunde komma ner för trappan för att hjälpa mig hitta rätt skor. För att de inte ville att jag skulle känna mig hotad -vilket jag i och för sig gjorde ändå-. Hur kul kan det vara, att veta att andra (läs: kvinnor) ser en som en potentiell våldtäktsman? En fara, ett hot?
Kände dem inte så, så är det i alla fall ganska stor risk att de gjorde sämre affärer pga den där nedrans trappan. Man kan ju lika gärna köpa skor nån annanstans då, där man slipper känna sig utsatt.
Förresten var gympaskorna helt perfekta. Halva priset.
jag borde så inte sitta här
Åh vad jag egentligen inte är till för att ha sommarlov. Sommarlov = massa tid = jag borde göra en massa nyttiga saker = jag gör inga nyttiga saker.
Lite nyttiga saker har jag ju gjort. Men just nu borde jag definitivt inte sitta här och kolla bilddagboken eller ens skriva blogginlägg. Jag borde göra mig iordning, yoga, laga nåt ätbart och sen svischa bort till Österby och Chani (vilket jag SKA göra. Snart).
Igår natt tillbringades hemma hos Kristin, dit Magne också kom, och sedan pratade vi om allt mellan himmel och jord till dess att det ljusnade. Mycket hög mysfaktor.
Magne: "Vad är klockan? Halvtvå. Oj vad konstigt! Jag trodde klockan var fyra! Vid den här tiden brukar den vara det".
Härlig kommentar.
Kommande natt vet jag inte faktiskt var jag kommer tillbringa, kom jag på nu... Först ut på stan, och sedan, sovplats? Men men, det löser sig, som Sandra skulle ha sagt.
Efter det träffade jag Sara, kvinnan som nästan fick med mig att se Sex and the City (bio, ja), men sedan fanns det bara nio platser kvar som förmodligen inte var särskilt bra. Så det sket sig. Men jag ser fram emot ögonblicket då jag ska se mina första sekunder av denna så omtalade serie, för det ska bannemej ske.
Nejmen nej. Nu ska jag slita mig. Härifrån, alltså. Ses.
fotboll, städning och krig
Helgen - jobb, jobb, jobb. Först nästan tolv timmar i sträck på lördagen, sedan lite drygt sex timmar nästa dag. Efter det var det AIK-match. Ärligt talat. Det var inte kul.
Eller jo, inledningen var ju som vanligt härlig - liv och rörelse överallt, glada, spända miner, en känsla av solidaritet. Hur man hälsar lagen välkomna in på planen med AIK-låten, hur vi alla reser oss upp och sjunger. Det är fint!
Sedan förlorade vi. Det sög. Iofs ligger Elfsborg tvåa i serien, så det var ju inte konstigt.
Nästa match är derby mot Hammarby! Då jävlar. Då ska jag, pappa och Sofi stå på Norra med klacken.
Idag har jag åstadkommit runt fem någotsånär bra saker:
1. Städat mitt skåp. Ja jag vet, jag är så otroligt duktig. Det tog ungefär tre timmar.
2. Löst matte-tal under telefonsamtal med Michan.
3. Bestämt med Sara att vi ska träffas imorgon.
4. Bestämt med Kristin att vi ska träffas imorgon.
5. Letat efter kurser i arabiska på nätet. Och fyfan. Vem betalar 1500?! För en termin!
Jag vet att nummer 3 och 4 kan verka lite motsägelsefulla men don't worry, jag har koll på mina förehavanden.
Nejmen nej, nu ska jag väl ta och läsa lite om vem som hänt i världen det senaste dygnet (är det nån mer än jag som tycker kriget i Kaukasien är rätt skrämmande? och är det bara jag som tycker bilden på den här sidan är så förjävla hemsk att man får tårar i ögonen och ont i hjärtat? skiter i om man kan beskylla mig för att vara för lätt påverkad eller naiv nu). Och lyssna på Veronica Maggio. Kolla efter fler kurser.
So long!
Well done!
Snart har det gått 104 långa, utdragna veckor sedan vi fick en högerregering i Sverige. Och Reinfeldt&Co har redan hunnit utdela smällar åt alla håll, fast mest riktat mot de svagaste i vårt samhälle naturligtvis. Jag ska dra ett enkelt exempel:
Miljön. 2007 vaknade världen till - Moder Jord var i fara! Men tyvärr måste man skriva i presens - är i fara. För visst jobbar man på det, men moderater m. (många) fl. verkar inte vara så angelägna om en framtid för våra barn, alltså har vi inte kommit sådär överdrivet långt.
Från moderat.se:
"Den enskilda människans och hennes ansvar ska vara utgångspunkten också för miljöpolitiken."
(http://www.moderat.se/politik.aspx?webbid=1&menyid=2&politikid=21)
Den underliggande meningen är tydlig - individens ansvar. Vill du ha en bättre miljö? Köp Miljömärkt, köp en miljöbil, åk kollektivtrafik! Det är ditt ansvar, inte Reinfeldts. Därmed läggs ytterligare tyngd på fattiga, på arbetarklassen, på ensamstående mödrar. De har inte råd med Miljömärkt eller miljöbilar, heltidsarbetande småbarnsföräldrar har inte tid att ta bussen till dagis varje morgon. Till dessa kostnader dessutom. Priserna på kollektivtrafik har höjts oförskämt - i dessa tider när man trodde att vi ville rädda vår planet gör högerregeringen sitt bästa för att förstöra lilla Tellus. I dessa tider när kollektivtrafiken borde vara gratis höjs priserna istället! Pengarna som skulle kunna gå till att sänka kollektivtrafikens biljettpriser går istället åt att bygga nya motorleder.
Bra jobbat, högerregering!
Läs också vad Jinge har att säga om ämnet:
http://jinge.se/politik/nolltaxa-1a-maj.htm
Vecka 32
Jag och magne tog en promenad på stan, med avbrott för fika, lite kikande i små affärer och ett långt besök på Uppsala Stadsbibliotek (där jag lånade Liftarens guide till galaxen, alla fem böckerna i en.. tungt..). Vi hann diskutera lite allt möjligt, såsom huruvida det var möjligt att vara revolutionär och humanist samtidigt, eller om Magne hade på sig sina gröna spandex när vi sist var i stadsparken. Mycket givande.
Imorgon bär det av till mormor och Roslagen, jag har med mig följande böcker;
Che - Björn Kumm
Harry Potter and the Goblet of Fire - JK Rowling
Under det rosa täcket - Nina Björk
Liftarens Guide till Galaxen - Douglas Adams
Järnfjäril - om Aung San Suu Kyi och Burmas skitiga historia - Chee Soon Juan
Som att jag kommer läsa allt det där på två dar, men jag vill inte sakna nåt. Och det är ju alltid trevligt att varva lite mysig fantasy med feministisk debatt och intressanta politska ledares liv.
(Jag har även med mig matteboken...)
På torsdag kommer jag hem! Och på fredag ska jag träffa Sass och på lördag ska jag jobba, först på klubben och sen som servitris med den förträffliga ChaniBanni, och på söndag är det jobba igen på klubben och sen är det AIK-match på Råsunda!
Une semaine très drôle.
Uppsats
3 augusti 2328
Könsroller
Jag har valt att i detta arbete närmare studera de s.k. könsrollerna som existerade i Sverige år 2008, för bara 320 år sedan.
År 2008 såg det svenska samhället helt annorlunda ut. Därav använde man ofta ordet "kvinnosyn", ett ord som idag används sällan. Kvinnosynen, hur man såg på kvinnor, var väldigt åtskild från hur man såg på män för 320 år sedan.
Man trodde att män och kvinnor var olika varandra, och stora skillnader gjordes emellan könen, som t.ex.:
Kvinnor tilläts inte gå barbröstade (enligt svensk lag kunde det uppfattas som stötande), det fick däremot män
Kvinnors lön var generellt lägre än mäns, trots att kvinnorna hade högre betyg
Enligt svensk lag fanns det "manliga" och "kvinnliga" namn - kvinnor fick t.ex. inte heta Robert, det fick bara männen heta (absurt, det är som att vi idag skulle bestämma att bara de med rött hår får heta Karolin!)
Detta är alltså bara några få exempel.
Man trodde att det fanns något som hette "manlighet" och "kvinnlighet". Vissa sysslor var kvinnliga, andra manliga. Det var inte manligt att gråta, till exempel.
Det fanns naturligtvis folk som protesterade mot detta. De kallades för feminister. Ordet kommer från feminin, som var ungefär samma sak som kvinnlig. Feministerna kämpade för att kvinnorna skulle bli lika mycket värda som männen, därav namnet. Kvinnorna var nämligen i klart underläge i detta samhälle - de jobbade ofta dubbelt, eftersom det till största del ansågs att de skulle sköta hemmet, de fick som tidigare nämnts lägre lön och de flesta maktpositioner tillhörde män, för att nämna några exempel. Sverige hade år 2008 ännu inte haft någon kvinnlig statsminister.
Förvånansvärt nog var inte alla feminister - i själva verket fanns det en hel del som inte var det. Inte ens statsministern år 2008, Fredrik Reinfeldt, och hans parti var feminister, och man fick inte lära sig om den i skolan. Feminismen var nämligen inte särskilt populär - det fanns många fördomar om feminister, som att de skulle vara tjatkärringar, eller "manshatare" med hår under armarna (på den tiden var det konstigt om kvinnor inte tog bort håret under armarna). Forskare idag tror att det beror på att folk, speciellt män, var rädda för de stora förändringar som feministerna ville ha till stånd.
Ändå är det konstigt, med tanke på att människorna borde ha lärt sig av sin historia. Tidigare var det nämligen feministernas föregångare, kvinnosakskvinnorna, som hade sett till att kvinnor fick rösträtt och andra viktiga rättigheter (ja, hundra år tidigare hade de inte ens det).
En del av feministerna var s.k. "likartsfeminister". De trodde det som vi vet idag - att kvinnor och män inte är olika annat än på några få plan. Att kvinnor sminkade sig i mycket större utsträckning än män år 2008, trodde likartsfeministerna berodde på kulturen, som uppfostrade kvinnorna att bry sig mer om utseendet. Det var alltså inte medfött.
Dessa feminister ville att ordet "man" inte skulle betyda något mer än "person med snopp". Så var det nämligen inte på den här tiden - man trodde ju att en man åtskildes på många fler sätt från en kvinna, än att han har annorlunda könsorgan t.ex. Därför gjorde man exempelvis olika reklamer för småtjejer och småkillar - tjejer skulle leka med dockor och ha rosa kläder på sig, medan killar hade bilar och blått!
Muhammed Anna Blomberg, klass 8b