Gympaskor
Jag ska, en gång i tiden som inte är alltför avlägsen, skriva ett blogginlägg som heter ungefär "Den dubbla bördan (eller: Varför Jag Faktiskt Rakar Mina Ben)", jag lovar. Men den gången har inte kommit ännu, tyvärr.
Idag har jag, intresseklubben antecknar, köpt ett par gympaskor. Det intressanta med det hela var följande:
Jag och Cajsa, min tio-åriga lillasyster, befinner oss i Kan-Knappt-Kallas-För-Stad Tierp, då en röd skylt hamnar i vårt blickfång. Just röda skyltar hamnar ofta i ens blickfång, och alldeles speciellt mycket om det står: "50% rea" på dem. Vi går givetvis in i den röda skyltens hemort - en skoaffär.
Atmosfären i denna skoaffär var - tyst. Tomt på kunder. Tyst. Svalt. Och tyst. Vi tittar lite på gympaskor, jag hinner nästan börja pröva innan expediten kommer fram. En man, cirka 35, alldaglig. Jag frågar efter ett tag om fler gympaskor - han pekar på en trappa. Vi går ner, och möter på vägen en man till, som skulle kunna vara den förstes bror - lika tystlåten, lika allvarligt utseende, samma sätt att granska en uppifrån och ner.
Därnere är det exakt likadant som uppe. En obehagskänsla börjar växa i mitt bröst. Jag river ner ett par skor, håller mig hela tiden nära trappan upp. Prövar dem snabbt, hör knappt vad Cajsa säger, håller koll på om det kommer ner någon. Av med skorna igen, på med de gamla, lyft upp väskan, glöm inte jackan, och sedan - uppför trappan.
Vi hade klarat oss. Ingen hade kommit ner och spärrat in oss i källaren, eller våldtagit oss, dödat oss. Säkra.
Vi betalade skorna och gick. De tittade surmulet efter oss.
Om ni fortfarande inte förstår det intressanta (och också om ni gör det men vill höra min synpunkt):
Det är värt att påpeka sådana här enkla exempel på hur det är att vara tjej idag. Rädsla. Offer. Vara på sin vakt.
Men också på hur det är att vara man. De här två expediterna, de skulle förmodligen aldrig våldta någon, eller döda någon, eller misshandla någon. Men kanske kände de också vilken fel situation det blev, kanske var det därför de inte kunde komma ner för trappan för att hjälpa mig hitta rätt skor. För att de inte ville att jag skulle känna mig hotad -vilket jag i och för sig gjorde ändå-. Hur kul kan det vara, att veta att andra (läs: kvinnor) ser en som en potentiell våldtäktsman? En fara, ett hot?
Kände dem inte så, så är det i alla fall ganska stor risk att de gjorde sämre affärer pga den där nedrans trappan. Man kan ju lika gärna köpa skor nån annanstans då, där man slipper känna sig utsatt.
Förresten var gympaskorna helt perfekta. Halva priset.
Det är sant, så hemskt hur man tänker. Jag vet att jag många gånger, speciellt när jag var yngre, misstänkt att vissa äldre män hade såna onda planer. Det är ju fruktansvärt. Jag var ju praktiskt taget rädd för alla 30+are av det manliga könet som såg lite läskiga ut. Usch.