thewiking

Min mamma har sorterat ALLA våra böcker i HELA huset.
Det betyder att hon har satt dem i kategorier. Här är deckare, här är
faktaböcker, här är politiska. Ganska fantastiskt. Bara för att vi barn
ska kunna hitta lättare (eller möjligen en hint att vi ska läsa mer?)

Min mamma kännetecknas väldigt mycket av hennes speciella ljud.
Hon har ganska hårda, metalliska ljud, konstigt nog, för hon är inte
ett dugg metallisk själv. Ljudet när man sätter på radion. Skramlande
nycklar. Knäppandet från hennes ben när hon går. Smacket när hon
tuggar tuggummi. Jag kan alltid höra när det är hon som kommer,
även om hon inte pratar.

Undrar vad jag kan kännetecknas av. Jag vet i alla fall tre saker som
nästan alla jag träffar förr eller senare säger till mig:
1. "Du kan ju inte säga 'hätär'!"
2. "GUUUUUUD vad jobbigt det måste vara att inte kunna äta mjölk.
    Då kan du ju inte äta choklad. Eller åh, inte magnum! Eller fil!
    Eller..." (plats för lååång uppräkning av alla grejer jag inte kan
    äta, fast ibland också inkluderande saker som "ägg", folk har inte
    så jättekoll på detta med mjölkallergi).
3. "Alltså, var kommer du ifrån?"
    Inte sällan följt av: "Du ser ut som du kommer från Grekland. Eller 
    Spanien kanske. Eller typ... Rumänien..." 
    Sedan följer alltid en diskussion med alla närvarande om vilket
    land jag ser ut att komma från.
Ärligt talat, alla dessa diskussioner börjar bli så SJUKT ointressanta.
Fast inte för dem som startar dem förstås, de tycker det är jättekul,
fast kanske inte nummer 1 (folk tenderar att bli lite irriterade där,
speciellt när jag säger att det heter "tissdag" och inte "tisdag" - lägger
jag dessutom till att paprika uttalas "papprika" så kan det nästan
bli fight).
17 år och jag har redan tröttnat på att höra att jag ser ut som en
italienare (det ger en alltid lite perspektiv på tillvaron att sätta in
"17 år och jag har" i en mening, synd bara att jag inte fyllt 17 ännu).

För övrigt blev jag förkyld bara sådär idag. Så jag åkte hem. Och
jag glömde min mobilladdare i lördags (lördags ja... håhåjaja).
Det är väl dagens negativa. Dagens positiva är - fick mina skolfoton,
och jag blev rätt nöjd med gruppbilden faktiskt. Ser lite sur ut,
men life goes on. Nu väntar man bara på att Den Stora, Den
Vackra, Den Efterlängtade, med ett annat namn Uppsalas
Gymnasiekatalog, ska komma ut.

Nu ska jag bli frisk.