thewiking

Jag ska, en gång i tiden som inte är alltför avlägsen, skriva ett blogginlägg som heter ungefär "Den dubbla bördan (eller: Varför Jag Faktiskt Rakar Mina Ben)", jag lovar. Men den gången har inte kommit ännu, tyvärr.

Idag har jag, intresseklubben antecknar, köpt ett par gympaskor. Det intressanta med det hela var följande:
Jag och Cajsa, min tio-åriga lillasyster, befinner oss i Kan-Knappt-Kallas-För-Stad Tierp, då en röd skylt hamnar i vårt blickfång. Just röda skyltar hamnar ofta i ens blickfång, och alldeles speciellt mycket om det står: "50% rea" på dem. Vi går givetvis in i den röda skyltens hemort - en skoaffär.
Atmosfären i denna skoaffär var - tyst. Tomt på kunder. Tyst. Svalt. Och tyst. Vi tittar lite på gympaskor, jag hinner nästan börja pröva innan expediten kommer fram. En man, cirka 35, alldaglig. Jag frågar efter ett tag om fler gympaskor - han pekar på en trappa. Vi går ner, och möter på vägen en man till, som skulle kunna vara den förstes bror - lika tystlåten, lika allvarligt utseende, samma sätt att granska en uppifrån och ner.
Därnere är det exakt likadant som uppe. En obehagskänsla börjar växa i mitt bröst. Jag river ner ett par skor, håller mig hela tiden nära trappan upp. Prövar dem snabbt, hör knappt vad Cajsa säger, håller koll på om det kommer ner någon. Av med skorna igen, på med de gamla, lyft upp väskan, glöm inte jackan, och sedan - uppför trappan.
Vi hade klarat oss. Ingen hade kommit ner och spärrat in oss i källaren, eller våldtagit oss, dödat oss. Säkra.
Vi betalade skorna och gick. De tittade surmulet efter oss.
Om ni fortfarande inte förstår det intressanta (och också om ni gör det men vill höra min synpunkt):
Det är värt att påpeka sådana här enkla exempel på hur det är att vara tjej idag. Rädsla. Offer. Vara på sin vakt.
Men också på hur det är att vara man. De här två expediterna, de skulle förmodligen aldrig våldta någon, eller döda någon, eller misshandla någon. Men kanske kände de också vilken fel situation det blev, kanske var det därför de inte kunde komma ner för trappan för att hjälpa mig hitta rätt skor. För att de inte ville att jag skulle känna mig hotad -vilket jag i och för sig gjorde ändå-. Hur kul kan det vara, att veta att andra (läs: kvinnor) ser en som en potentiell våldtäktsman? En fara, ett hot? 
Kände dem inte så, så är det i alla fall ganska stor risk att de gjorde sämre affärer pga den där nedrans trappan. Man kan ju lika gärna köpa skor nån annanstans då, där man slipper känna sig utsatt.
Förresten var gympaskorna helt perfekta. Halva priset.

Åh vad jag egentligen inte är till för att ha sommarlov. Sommarlov = massa tid = jag borde göra en massa nyttiga saker = jag gör inga nyttiga saker.
Lite nyttiga saker har jag ju gjort. Men just nu borde jag definitivt inte sitta här och kolla bilddagboken eller ens skriva blogginlägg. Jag borde göra mig iordning, yoga, laga nåt ätbart och sen svischa bort till Österby och Chani (vilket jag SKA göra. Snart).

Igår natt tillbringades hemma hos Kristin, dit Magne också kom, och sedan pratade vi om allt mellan himmel och jord till dess att det ljusnade. Mycket hög mysfaktor. 
Magne: "Vad är klockan? Halvtvå. Oj vad konstigt! Jag trodde klockan var fyra! Vid den här tiden brukar den vara det".
Härlig kommentar.
Kommande natt vet jag inte faktiskt var jag kommer tillbringa, kom jag på nu... Först ut på stan, och sedan, sovplats? Men men, det löser sig, som Sandra skulle ha sagt.

Efter det träffade jag Sara, kvinnan som nästan fick med mig att se Sex and the City (bio, ja), men sedan fanns det bara nio platser kvar som förmodligen inte var särskilt bra. Så det sket sig. Men jag ser fram emot ögonblicket då jag ska se mina första sekunder av denna så omtalade serie, för det ska bannemej ske.

Nejmen nej. Nu ska jag slita mig. Härifrån, alltså. Ses.

Helgen - jobb, jobb, jobb. Först nästan tolv timmar i sträck på lördagen, sedan lite drygt sex timmar nästa dag. Efter det var det AIK-match. Ärligt talat. Det var inte kul.
Eller jo, inledningen var ju som vanligt härlig - liv och rörelse överallt, glada, spända miner, en känsla av solidaritet. Hur man hälsar lagen välkomna in på planen med AIK-låten, hur vi alla reser oss upp och sjunger. Det är fint!
Sedan förlorade vi. Det sög. Iofs ligger Elfsborg tvåa i serien, så det var ju inte konstigt.
Nästa match är derby mot Hammarby! Då jävlar. Då ska jag, pappa och Sofi stå på Norra med klacken.

Idag har jag åstadkommit runt fem någotsånär bra saker:
1. Städat mitt skåp. Ja jag vet, jag är så otroligt duktig. Det tog ungefär tre timmar.
2. Löst matte-tal under telefonsamtal med Michan.
3. Bestämt med Sara att vi ska träffas imorgon.
4. Bestämt med Kristin att vi ska träffas imorgon.
5. Letat efter kurser i arabiska på nätet. Och fyfan. Vem betalar 1500?! För en termin!
Jag vet att nummer 3 och 4 kan verka lite motsägelsefulla men don't worry, jag har koll på mina förehavanden.

Nejmen nej, nu ska jag väl ta och läsa lite om vem som hänt i världen det senaste dygnet (är det nån mer än jag som tycker kriget i Kaukasien är rätt skrämmande? och är det bara jag som tycker bilden på den här sidan är så förjävla hemsk att man får tårar i ögonen och ont i hjärtat? skiter i om man kan beskylla mig för att vara för lätt påverkad eller naiv nu). Och lyssna på Veronica Maggio. Kolla efter fler kurser.
So long!

Snart har det gått 104 långa, utdragna veckor sedan vi fick en högerregering i Sverige. Och Reinfeldt&Co har redan hunnit utdela smällar åt alla håll, fast mest riktat mot de svagaste i vårt samhälle naturligtvis. Jag ska dra ett enkelt exempel:

Miljön. 2007 vaknade världen till - Moder Jord var i fara! Men tyvärr måste man skriva i presens - är i fara. För visst jobbar man på det, men moderater m. (många) fl. verkar inte vara så angelägna om en framtid för våra barn, alltså har vi inte kommit sådär överdrivet långt.

Från moderat.se:

"Den enskilda människans och hennes ansvar ska vara utgångspunkten också för miljöpolitiken."
(http://www.moderat.se/politik.aspx?webbid=1&menyid=2&politikid=21)
Den underliggande meningen är tydlig - individens ansvar. Vill du ha en bättre miljö? Köp Miljömärkt, köp en miljöbil, åk kollektivtrafik! Det är ditt ansvar, inte Reinfeldts. Därmed läggs ytterligare tyngd på fattiga, på arbetarklassen, på ensamstående mödrar. De har inte råd med Miljömärkt eller miljöbilar, heltidsarbetande småbarnsföräldrar har inte tid att ta bussen till dagis varje morgon. Till dessa kostnader dessutom. Priserna på kollektivtrafik har höjts oförskämt - i dessa tider när man trodde att vi ville rädda vår planet gör högerregeringen sitt bästa för att förstöra lilla Tellus. I dessa tider när kollektivtrafiken borde vara gratis höjs priserna istället! Pengarna som skulle kunna gå till att sänka kollektivtrafikens biljettpriser går istället åt att bygga nya motorleder.
Bra jobbat, högerregering!
Läs också vad Jinge har att säga om ämnet:
http://jinge.se/politik/nolltaxa-1a-maj.htm

3 augusti 2328

Könsroller

Jag har valt att i detta arbete närmare studera de s.k. könsrollerna som existerade i Sverige år 2008, för bara 320 år sedan.

År 2008 såg det svenska samhället helt annorlunda ut. Därav använde man ofta ordet "kvinnosyn", ett ord som idag används sällan. Kvinnosynen, hur man såg på kvinnor, var väldigt åtskild från hur man såg på män för 320 år sedan.

Man trodde att män och kvinnor var olika varandra, och stora skillnader gjordes emellan könen, som t.ex.:

• Kvinnor tilläts inte gå barbröstade (enligt svensk lag kunde det uppfattas som stötande), det fick däremot män

• Kvinnors lön var generellt lägre än mäns, trots att kvinnorna hade högre betyg

• Enligt svensk lag fanns det "manliga" och "kvinnliga" namn - kvinnor fick t.ex. inte heta Robert, det fick bara männen heta (absurt, det är som att vi idag skulle bestämma att bara de med rött hår får heta Karolin!)

Detta är alltså bara några få exempel.

Man trodde att det fanns något som hette "manlighet" och "kvinnlighet". Vissa sysslor var kvinnliga, andra manliga. Det var inte manligt att gråta, till exempel.

Det fanns naturligtvis folk som protesterade mot detta. De kallades för feminister. Ordet kommer från feminin, som var ungefär samma sak som kvinnlig. Feministerna kämpade för att kvinnorna skulle bli lika mycket värda som männen, därav namnet. Kvinnorna var nämligen i klart underläge i detta samhälle - de jobbade ofta dubbelt, eftersom det till största del ansågs att de skulle sköta hemmet, de fick som tidigare nämnts lägre lön och de flesta maktpositioner tillhörde män, för att nämna några exempel. Sverige hade år 2008 ännu inte haft någon kvinnlig statsminister.

Förvånansvärt nog var inte alla feminister - i själva verket fanns det en hel del som inte var det. Inte ens statsministern år 2008, Fredrik Reinfeldt, och hans parti var feminister, och man fick inte lära sig om den i skolan. Feminismen var nämligen inte särskilt populär - det fanns många fördomar om feminister, som att de skulle vara tjatkärringar, eller "manshatare" med hår under armarna (på den tiden var det konstigt om kvinnor inte tog bort håret under armarna). Forskare idag tror att det beror på att folk, speciellt män, var rädda för de stora förändringar som feministerna ville ha till stånd.

Ändå är det konstigt, med tanke på att människorna borde ha lärt sig av sin historia. Tidigare var det nämligen feministernas föregångare, kvinnosakskvinnorna, som hade sett till att kvinnor fick rösträtt och andra viktiga rättigheter (ja, hundra år tidigare hade de inte ens det).

En del av feministerna var s.k. "likartsfeminister". De trodde det som vi vet idag - att kvinnor och män inte är olika annat än på några få plan. Att kvinnor sminkade sig i mycket större utsträckning än män år 2008, trodde likartsfeministerna berodde på kulturen, som uppfostrade kvinnorna att bry sig mer om utseendet. Det var alltså inte medfött.

Dessa feminister ville att ordet "man" inte skulle betyda något mer än "person med snopp". Så var det nämligen inte på den här tiden - man trodde ju att en man åtskildes på många fler sätt från en kvinna, än att han har annorlunda könsorgan t.ex. Därför gjorde man exempelvis olika reklamer för småtjejer och småkillar - tjejer skulle leka med dockor och ha rosa kläder på sig, medan killar hade bilar och blått!

Muhammed Anna Blomberg, klass 8b

Dagens tips (har tipsat om den förr, dock ej här):
http://royamatilda.wordpress.com/

Igår kom jag hem från Kalmar efter ha tillbringat en vecka där med familjen. Liten stuga vid havet, lång fin stenbro, lite golfspelande och lite badminton och ja, det var sådär lagom mys-idyll.
Tid att tänka var det också, definitivt. Tid att sova, vila upp sig, äta god mat, läsa bra böcker.
Efter att ha läst Linas kvällsbok, ett OCH två, kände jag att det var dags för något lite tyngre. Så det bar av till biblioteket i Kalmar, där jag hittade en bok om Che Guevaras liv. Minst sagt tankeväckande. Mer om det senare.

Idag har jag jobbat i ungefär fyra timmar, sedan yogat och efter det, ja, har det bara blivit lite data och lite sova. Lite politiska bloggar där, lite google-sökningar på Che där, lite bilddagboken och ja, plötsligt har det gått ett par timmar. Och sen ikväll ska jag till Krasse, för en kväll som förmodligen kommer inbegripa haloumi (stavning?) och tända ljus men väldigt lite sömn. Om jag inte somnar innan de andra som vanligt, har en tendens att göra det just hemma hos Kristin (minns en gång när jag sov mellan Kristin och Kalle som tittade på tv, och då och då vaknade jag och var övertygad om att de var mina föräldrar, intressant...).

åh så härligt det var.
för det blir ju liksom dubbel lycka, dels när man är där, och sen att bli så fruktansvärt glad när man kommer hem, över såna saker som att få duscha, tvätta händerna, äta riktig mat, sova i en säng, ha på sig rena kläder.
jag och sass var ju där i en vecka, ända sedan måndagen, och det är helt sjukt hur snabbt man sänker sin standard. när jag kom hem såg jag ut som att nån hade spytt på mina byxor, mitt hår var bara.. uah, och det var ingen slump att jag hade solglasögon. men who cares? man SKA se ut som skit, det är väl en del av upplevelsen...
cred till min röst! jag såg 21 olika artister och gick i en demonstration (mot FRA) under tre dagar, och den höll! (fast av nån anledning blev jag hes idag?!)
21 artister alltså. eller 22, först såg jag ju faktiskt Loke på onsdagen. sen var det;
torsdag:
La Puma - så jääävla bra
Miss Li - såg inte ett skit
Amanda Jenssen - för amanda och michan ville dit, asjobbig publik och helt äckligt trångt, men hon är bra!
Jason Mraz - skittråkig live, men I'm yours är ju asbra
Manu Chao - dansadansadansadansadansa
Mando Diao
Alice in Videoland - bästa konserten! stod nästan längst fram. toril är så fett snygg.
fredag:
Kristian Anttila
Lasse Lindh - här var jag skitarg (jävla sadist-vakt som öppnade min yoghurt), så jag såg var upptagen med att sura
Sex Pistols - JAG HAR SETT SEX PISTOLS
Billie the vision and the dancers - gillart
Kent
lördag:
Little Marbles - jag vill också vara sådär söt
Stefan Sundström - vadå tidsfördriv (det var i en galleria samtidigt som vi åt)
Nationalteatern
Mustasch
Adam Tensta - fjortispublik! dö! som tur var var jag lite för dragen för att riktigt fatta vad dem sa, det var inte förrän efteråt som jag kom på det
W.A.S.P. - headbanga like crazy
De Lyckliga Kompisarna - hohohohohohockeyfrilla
Teddybears Sthlm  - dansadansadansa
Håkan Hellström



nej, men nu ska jag ta och packa upp (=kasta allt i tvätten eller sopkorgen)..

jag har startat bloggar, lagt ner bloggar, startat bloggar, och lagt ner bloggar. nu startar jag en igen.
mer tänker jag inte säga om det.

DET ÄR SOMMARLOV! åh, vad jag var opepp och ledsen igår. kvällen började i vad som kändes som total misär när vi vandrade runt i uppsala och vart blöta och kalla och.. kalla och blöta? sen blev saker och ting bara bättre och bättre och till slut hamnade vi på en fest i luthagen, och jag vart en lycklig människa igen.

nu byter jag ämne igen, helt tvärt, det är bara att vänja sig om du ska läsa den här bloggen för sån är jag.
i alla fall så har jag alltid tänkt mig att jag är en ganska ond människa. liksom längst inne. min karaktär är en sådan där fördomsfull, halv-rasistisk, äcklig människa som gärna skulle luta sig tillbaka och låta andra städa mitt hus för skitlön.
nu är jag ju inte sån, men det, har jag alltid tänkt, beror bara på min uppfostran, min omgivning, ett kärleksfullt hem, lycklig barndom och ja, allmänt bra liv. egentligen är jag inte socialist, antirasist, feminist, vänsterpartist - det är liksom bara en yta som har målats på.
för herregud vad jag är fördomsfull! jag tänker förbjudna, elaka tankar, innan jag hinner stoppa dem (hur ska man kunna stoppa en tanke innan man tänkt den?), jag stoppar människor i fack, jag blir inte särskilt berörd av en naturkatastrof i asien. min praktiska sida tänker att "åh vad bra, färre munnar att mätta"; sedan tar mitt samvete över och läxar upp mig.
fast häromdagen kom jag på att det förmodligen inte bara är jag. alla måste ju ha några fördomar. alla är kanske egentligen egoister. eller? innerst inne är vi kanske alla själviska, för, deep down, är vi ju bara människor. homo sapiens med överlevnadsinstinkt. mig själv i främsta rummet - jag är viktigast - jag ska överleva. jag, jag, jag.
så, vilken lättnad, jag är trots allt förmodligen inte ensam om att vara en självisk jävel. innerst inne.